Thory Bernhards

Biografi
 

Thory Bernhards – med en sångkarriär på över 60 år!
av Bo Björkner

Somliga artister framträder med en låt – likt Snoddas med ”Flottarkärlek” eller Carola med ”Främling” – och blir kända över en natt. Andra får gå den långa vägen och har genom hårt arbete skaffat sig en fast förankring hos svenska folket redan innan de stora framgångarna kommer. Så var det för Thory Bernhards, och det kan förklara varför hon har haft kvar sin publik, även när karriären har haft vågdalar.

I den tuffa underhållningsbranschen gäller det att ständigt höras och synas för att inte bli bortglömd – något som är omöjligt att leva upp till för den som samtidigt har en stor familj att ta hand om. Men tack vare en mångårig personlig kontakt med publiken har Thory Bernhards haft en stadig grund att stå på, och resultatet har blivit en sångkarriär som omfattar mer än 60 år!

Flickan med den vackra rösten kom till världen den 12 oktober 1920 och fick heta Thora Gunhild Elisabeth. Familjen Berglind, som bestod av hennes föräldrar och hennes ett år äldre syster Florence, bodde då i ett rum och kök på Södermalm i Örebro. Pappa, Thure Bernhard, var metallarbetare. Mamma Maria var sångbegåvad och sjöng i kyrkokör.

I hemmet fanns en trattgrammofon och lilla Thora kunde känna på lukten, när hennes far kom hem med en ny skiva! Hon älskade att sjunga och lärde sig snabbt texter och melodier, som var populära, t ex ”Då reser jag med Sara till Sahara...” Som 5-åring sjöng hon för grannarna och belönades med kopparslantar som hon gick till Mjölkmagasinet med. Där köpte hon godis och ett tuggummi som hette O’boy.

Sin musikalitet hade hon från sin mor, idrottsintresset fick hon genom sin far. Thure var fotbollsspelare och redan som 6-åring fick Thora följa med honom till matcherna, där hon levde med i varje fas av det som hände på planen och skrek sig hes under spelets gång. Och svärmade för den ljuslockige målvakten!

 

Olämpligt visval...

Skoltiden började, och på söndagarna deltog Thora i Frälsningsarméns ungdomsverksamhet. Som belöning för sin flit fick hon gå upp på podiet och sjunga solo. Visvalet var fritt och Thora klämde i med ”Det var en gång en sjöman med mössan käckt på svaj, han hette Axel Öhman och hade blå kavaj...”

Att texten handlade om en kvinnotjusare förstod hon inget av, inte heller varför lärarinnan blev så arg.

När Thora kom hem med rödgråtna ögon blev hon tröstad av sin mor, och till nästa söndag hade ”fröken” hunnit lugna sig och bad om förlåtelse.

I folkskolan fanns en flicka som liksom Thora hade altröst, och vid sången på skolavslutningarna fick Sonja och Thora sjunga andrastämman.

Thora dansade gärna charleston som var den tidens modedans och hennes mor tyckte, att hon skulle bli dansös, liten och nätt som hon var. Men 30-talet var en ekonomiskt kärv tid, och när Thora slutat sin 6-åriga skolgång måste hon tänka på att försörja sig.

Eftersom det inte var lätt att få arbete, fick man ta det som bjöds. Thora passade barn, arbetade i en sybehörsaffär och förpackade skosnören på en skofabrik.

Men hågen stod till artistlivet. Hon umgicks med andra musikintresserade ungdomar och en av grabbarna i gänget, som var expedit i en herrekipering, satte upp en kabaré. Man uppträdde på olika ställen i närheten av Örebro, och det var när ”Karl-Axels kabaré” gjorde Garphyttan den äran, som Thora blev ”upptäckt”.

I publiken satt svensk-amerikanen Eric Berg, som höll på att bilda en Hawaiiorkester. Han hade redan klart med två flickor, Marianne Siegbrant och Eivor Fritzé, och efter kabarén frågade han Thora, om hon ville bli den tredje. Svaret blev ja och så bildades Hulakvartetten.

Debuten begicks på utomhusscenen i Kisa Folkets Park valborgsmässoafton 1940. Den hårda vintern hade ännu inte släppt sitt grepp och publiken satt med vinterkläder. Men på det isbelagda scengolvet satt flickorna barfota i bh och bastkjolar och spelade ukulele och sjöng flerstämmig Hawaiimusik! Huladans ingick också i programmet, och blommor i håret och kransar om halsen fullbordade illusionen av söderhavsstämning.

 

Klatschigare namn

Som professionell artist ville Thora Berglind ha ett namn som lät lite klatschigare. Efter att ha funderat över saken ändrade hon Thora till Thory och tog ett av sin fars förnamn till efternamn. Thory Bernhards – ja, det lät bra!

När Hulakvartetten drog vidare på sin turné, kom man så småningom till Mangen-Baden utanför Karlstad. I festligheterna där ingick simuppvisning av OS-vinnaren Arne Borg. För dansmusiken svarade Leon Landgrens orkester. Thory och Leon träffades vid kaffeserveringen och hon blev erbjuden en plats i hans revy, när hennes sommarturné var slut. Thory accepterade och fortsatte därmed det roliga men strapatsrika livet i kappsäck.

En träffpunkt för alla musikintresserade som ville framåt var Dagmar Sandströms inspelningsstudio ”Din egen röst” på Regeringsgatan i Stockholm. Där hade Alice Babs gjort sina första icke-kommersiella inspelningar, där spelade den då helt okände Povel Ramel sina egna kompositioner i hopp om att få dem förlagda, och även Thory fann vägen dit.

Povel erbjöd henne att sjunga en av hans låtar, ”Mitt eget blå Hawaii”, men Thory var trött på Hawaiimusiken och ville sjunga jazz. Som bekant blev det Alice Babs som lanserade Povels låt.

Det tyska skivbolaget Polydor stod i begrepp att etablera sig i Sverige, och som deras talangscout valde Dagmar Sandström ut Thory och en annan flicka, som fick göra var sin provinspelning till Thore Svaneruds orkester. Thorys inspelning ansågs bäst, och hennes första kommersiella skiva blev ”Stormy weather”. Eftersom hon inte hade läst engelska, fick hon hjälp att lära in texten fonetiskt, och en dag i september 1941 infann hon sig på biografen Saga på Kungsgatan, där inspelningsapparaturen riggats upp. (1941-43 kom tyska tekniker till Stockholm en gång per år och gjorde inspelningar.)

Sam Samsons orkester fanns på plats, och väluppfostrad som hon var gick Thory runt till alla musikanterna och handhälsade och neg... En annan debutant den dagen var Gaby Stenberg, som kom i sällskap med sin mamma.

Förutom ”Stormy weather” sjöng Thory också in ”Hallo Boys” och ”Sväng du svarte zigenare”. Thory lanserades som den nya swingstjärnan, och som en kuriositet kan nämnas, att det kom att stå ”Amerikansk sång: Thory Bernhards” på debutskivans etikett. Eftersom Tyskland låg i krig med England ansåg bolaget det inte lämpligt med engelsk sång.

Året därpå gjorde Thory ytterligare några inspelningar för Polydor, men eftersom det var krig och materialbrist och man måste lämna in en gammal skiva för att få köpa en ny, var det svårt att få fart på skivförsäljningen.

Kriget komplicerade också turnélivet. Eftersom ransonering gjorde det nästan omöjligt att få tag i nya bildäck hörde punkteringar till ordningen för dagen, och efter att ha tampats med gengasaggregatet kom Leon Landgren ibland fram till resmålet med svarta nävar bara för att finna, att det inte fanns något vatten att tvätta sig med. Men publiken var förstående och njöt av sång, musik och dans i karbidlyktornas sken.

Ibland uteblev publiken på grund av den stränga kylan. Redan före framträdandet visste Leon att det skulle gå med förlust och att han måste betala lokalhyra, biljettförsäljare och ordningsvakt ur egen ficka. Men även om det bara satt en handfull personer i lokalen genomfördes hela programmet, och för Thory kändes det som en hederssak att göra det så helhjärtat som möjligt.

 

Sveriges bästa jazzsångerska

Tack var sitt flitiga turnerande var Thory redan så känd och uppskattad, att hon både 1943 och 1944 korades till Sveriges bästa jazzsångerska, när musiktidningen Estrad hade sin årliga omröstningstävling. Det resulterade i två inspelningar för Sonora till Estrads Elitorkester, ”My melancholy baby” 1943 och ”All of me” 1944.

För Husbondens Röst sjöng hon in en komposition av Leon Landgren, som Fritz Gustaf satt text till. Det blev ytterligare en framgång. Några år senare omtalades ”Stjärneögon” i en musikspalt i Vecko-Revyn som ”det olidligt efterhängsna örhänget”.

Det fanns gott om arbetslösa musiker under krigsåren, och det hände att Thory och Leon var helt utblottade mellan engagemangen. För att överleva och få åtminstone ett mål mat om dagen tillverkade de pappersfjärilar, som de gick omkring i husen och sålde. Fjärilarna skulle sättas som dekoration på gardinerna och fanns i tre olika storlekar för 25, 50 och 75 öre. Att skriva hem till sina föräldrar och beklaga sig var något som aldrig ens föll Thory i tanken. Hon satte en ära i att klara sig själv.

Kriget tog slut och folkparksturnéerna fortsatte. Vid det här laget var Thory och Leon ett väl sammansvetsat par och 1946 gifte de sig på rådhuset i Örebro, medan turnébilen väntade utanför.

Det skulle fortfarande dröja tills de fick inkomster som gav en hygglig försörjning, men utsikterna började ljusna. När Helge Roundquist, som varit chef för Sonora, startade skivbolaget Cupol, ville han knyta Thory till sig, men då hade hon redan fått kontrakt med Musica.

Den 29 september 1948 gjorde hon de fyra första inspelningarna för bolaget. En av dem var ”Alla rosor vill jag skänka dig”, som hade komponerats av Leon Landgren.

Den första stora försäljningsframgången kom 1949 med ”Nidälven” – en melodi som det inte alls var meningen att Thory skulle sjunga. Hon hade kommit till Södra Flickläroverket, där inspelningarna gjordes, för att sjunga in ett par betydligt snärtigare saker, och medan hon väntade på sin tur hörde hon Nils Weingard öva inför inspelningen av ”Nidälven”.

Thory började spontant gnola en andrastämma, och Sam Samson, som ackompanjerade sångaren, tände till och sa: ”Det är så det ska vara!” Så kom det sig att Thory fick vara med på skivan, och fast hon bara sjunger med i andra refrängen, var det ”Nidälven med Thory Bernhards” som folk ville ha.

Samma år kom ”Kvinnan som försvann” upp på biograferna med epitetet ”den första svenska jazzfilmen”. Där medverkade bl a Svend Asmussens orkester, och i en av rollerna framträdde Inger Juel som sångerska. ”Så bra hon sjunger!” tyckte publiken, som inte hade en aning om att hon dubbades av Thory Bernhards!

 

Tillökning

Sommaren 1949 blev det tillökning i familjen Landgren. Då föddes Leon Junior, och man skaffade sig en fast bostad på Svartsjölandet utanför Stockholm. Mellan turnéerna var Thory flitig gäst i grammofonstudion och 1950 kom storsäljaren ”Solsken var timma på dygnet”. Vid det laget var hon så känd och populär, att Svenska Visförlaget gav ut en särskild visbok, ”Thory Bernhards bästa”, som innehöll texterna till hennes insjungningar.

När hon uppträdde på scen spelade hon fem olika instrument, gitarr, trombon, trumpet, altsax och trummor, men på skiva har hon bara förekommit med ett trumpetsolo – på inspelningen av ”Tack vare dej”.

Hon har dock spelat trumpet i direktsändning i Sveriges Radio, då hon framförde ”Stormy weather” till Sune Waldimirs orkester och även sjöng vissa partier. En prestation som musikerna på plats förstod att uppskatta.

Live-framträdandena var mycket ansträngande för rösten. Revyprogrammen varade drygt en och en halv timme, sedan följde tre timmars dansmusik med Thory som soloartist. På våren 1952 var hon så överansträngd att stämbanden blödde, hon hade knutor och måste opereras.

Läkaren ordinerade total tystnad, vilket gjorde Thory förtvivlad med tanke på den upplagda sommarturnén. Kontrakt hade skrivits med folkparkerna, affischerna var tryckta och musiker engagerade. Hon kunde inte lämna dem alla i sticket!

Arne Widegren hade en kusin i Stockholm som var halsläkare. Han tog med sig Thory dit och läkaren skrev ut ett medel, som Thory skulle spreja i halsen omedelbart före framträdandet. Det skulle krympa de svullna stämbanden så att hon kunde sjunga. Men han betonade, att hon gjorde allt på egen risk.

Turnén började i Jönköping på Valborgsmässoafton, och proceduren med sprejen fick upprepas före varje framträdande. Varje gång frågade hon sig med bävan hur det skulle avlöpa, men hon lyckades genomföra sina åtaganden och rösten tog ingen skada.

 

”Vildandens sång”

Samma år sjöng hon in ”Vildandens sång” och därmed kom det verkligan genombrottet. Skivan lär ha sålts i 200 000 exemplar. Thory blev en ivrigt efterfrågad artist och fick skriva massor av autografer till den allt större publiken.

Hon gick dock inte fri från kritik. Kultursnobbar klagade över låtens låga musikaliska och litterära standard, och medlemmar av Jägarförbundet gnydde för att de inte längre vågade skjuta vildänder, eftersom det upprörde deras fruar och vänner.

Pekka Langer hade just börjat med sitt lekfulla radioprogram ”Nattuppen”. Ett av inslagen varje torsdagskväll var att krossa en skiva med den pågående ”landsplågan”. ”Vildanden” tvingades han krossa vecka efter vecka, och till slut stönade han: ”Nu står jag inte ut längre!” Och så låtsades han dö med en klagande vildand som bakgrundsljud.

1953 inträffade en stor översvämningskatastrof i Holland. För att hjälpa de drabbade sjöng Thory in en skiva där alla medverkande skänkte intäkterna till Hollandshjälpen. ”Än en gång ska tulpanerna blomma” hade komponerats av Leon Landgren och fått text av Åke Gerhard, en konstellation som framöver skulle skapa åtskilliga Thory Bernhards-succéer.

Redan samma år kom deras nästa framgång, ”Månskenskyssen”. Sedan avlöste skivsuccéerna varandra i sådan takt, att den ena inte hann sälja färdigt förrän det var dags för nästa. En lustig episod inträffade, när Thory besökte en skivaffär i Sundsvall.

Vid disken stod en lantbrukare i keps och ville köpa en skiva, som handlade om en avnött sele. Biträdet förstod ingenting, men Thory stack fram huvudet och sa, att det kanske gällde ”En sliten grimma”. Mannen sken upp. Just så var det!

I april 1954 utökades familjen Landgren med ännu en son, som fick heta Torgny. Det var det närmaste Thory man kunde komma.

 

”Famnen full utav solsken”

Årets Thory Bernhards-succé var ”Famnen full utav solsken”, vilket var ganska lustigt med tanke på att 1954 var den regnigaste sommar Sverige upplevt på länge.

På midsommarafton uppträdde Thory i en stor folkpark i södra delen av landet, medan regnet stod som en ridå utanför paviljongens fönster. Hennes första nummer var just ”Famnen full utav solsken”. Publiken brast i skratt, Thory smittades och skrattade sig igenom de första stroferna. Sen var det inget fel på stämningen!

I slutet av sommaren kom nästa storsäljare, ”Mjölnarens Irene”. Upphovsmän var Leon Landgren och Åke Gerhard.

Nu hade Landgrens köpt Glömsta herrgård utanför Huddinge. Där startade Leon Landgren eget musikförlag, Lelands förlag, efter att en kort tid ha haft Åke Gerhard som delägare.

Under tiden på Glömsta anordnade Leon något som han kallade ”Kul i backen”, ett utomhusprogram sommartid dit folk kunde komma i vardagskläder för att sitta och lyssna. Leon engagerade andra kända artister och efter programmen hade Leons mor, som var en riktig matmamma med skånska traditioner, dukat långbord till artisterna uppe i herrgården.

I januari 1955 sjöng Thory in ”Ann-Caroline” tillsammans med en soldatkör från Kungliga Krigsskolan, Karlberg. Det blev årets stora schlager, även den ett verk av Landgren–Gerhard.

Även om Thory och Leon hade musiken som gemensamt intresse hade de glidit isär privat, och 1955 bestämde de sig för att skiljas. De var dock fortfarande så goda vänner, att när de lämnade rådhuset efter skilsmässan gick de ut och åt lunch tillsammans.

Pojkarna stannade hos Leon, väl omhändertagna av en tysk barnsköterska, som Leon senare gifte om sig med. Även Thory gifte om sig, med dragspelaren och kapellmästaren John ”Jo-Jo” Johansson, och fick ett mycket lyckligt äktenskap. De kompletterade varandra på ett strålande sätt.

På hösten 1955 sjöng Thory in en egen komposition, ”En sjömans brud” med text av Fritz Gustaf. ”Jo-Jos” orkester ackompanjerade. 1956 sjöng hon in ytterligare en egen komposition, ”En gammal raggig melodi”, som fått text av Olle Helander. Melodin ”drömdes” fram under en turné. En morgon vaknade hon på Åmåls stadshotell och hade den i huvudet!

 

”Fiskarflickans sång”

I september 1956 föddes Lill-John, och samma höst sjöng Thory in ”Fiskarflickans sång”, som blev en av hennes största succéer. Första gången hon framförde den offentligt var en lördagsmorgon i Sigge Fürsts radioprogram ”Frukostklubben”, och innan skivbolaget stängde sitt försäljningskontor klockan ett hade skivaffärerna ringt in beställningar på 5 500 exemplar.

När Arne Widegren slutade på Philips och gick över till Metronome, gjorde Thory tolv inspelningar där. Hon fortsatte att turnera, men familjen växte och tog allt mer av hennes tid i anspråk. I augusti 1959 föddes Frank och ett år senare kom den efterlängtade dottern Jeanette.

 

”Sjöman”

Vid den tiden ringde Åke Gerhard och föreslog att Thory skulle sjunga en tysk melodi, som han trodde på. Thory hade nu kontrakt med Polydor och på sin 40-årsdag sjöng hon in ”Sjöman”. Samma kväll spelades den i radio av Folke Erbo och blev en enorm succé.

Året därpå fick hon en ny storsäljare med ”En gång ska vi åter mötas”. Thory hade tvekat att sjunga in den, eftersom den varit med som Tysklands bidrag i schlagerfestivalen och fått en mycket dålig placering. Men Thorys version blev en dundersuccé och överallt i landet ville man höra Thory Bernhards. ”Åter på toppen!” skrev tidningarna och utnämnde henne till ”Årets artist” med flest sålda skivor.

I ett TV-program överlämnade Ulf Thorén en guldskiva med en diamant i mitten. Fram till dess hade ingen annan svensk artist sålt så många skivor som Thory Bernhards, som nu hade passerat miljonstrecket.

Framgångarna fortsatte. Våren 1962 toppade Thory Radio Nords hitlista ”De tio” med Stikkan Andersons ”Jag längtar hem”. I slutet av oktober 1962 startades ”Svensktoppen”, och i december fanns Thory med på listan med ”Gondoli gondola”, som hon också framträdde med i Hylands Hörna. Året därpå hade hon två melodier på Svensktoppen, ”Tindra vackra stjärna” och ”I min egen lilla värld av blommor”.

Thorys stjärna stod i zenit och skivbolaget Polydor erbjöd ett femårskontrakt. Men Thory tackade nej – av lojalitet mot sin mångårige producent Arne Widegren. Han hade lämnat Polydor och startat eget och eftersom hon tidigare lovat att stödja honom, ville hon hålla ord. Widegren hade stora alkoholproblem, och det blev inte mer än åtta inspelningar för Thory på hans bolag Record.

Kvällen då Thory sjöng in ”Vill du torka mina tårar” blev ganska dramatisk. Det var den 22 november 1963, och medan de repeterade inför inspelningen nåddes de av nyheten att Amerikas president John Kennedy hade mördats. Beskedet chockade alla och man fick ta en lång paus innan man kunde fullfölja arbetet.

Skivan gavs ut med två olika omslag; ett där Thory håller en bukett röda rosor i famnen, ett annat där hon sitter till häst, eftersom en av skivans låtar var ”Farmareflickan” i upprockad version. Bilden var inte fejkad – Thory var en skicklig ryttarinna.

Vid den tiden bodde hon med sin familj på en lantgård i Broddbo, nordväst om Sala. Där höll de sig med både arbetshäst och ridhäst. Den senare hette Duncan och var köpt från Solvalla, där han blivit impopulär för sin lilla egenhet att plötsligt sätta sig...

Livet på landet var bra för barnen och passade familjen också av den anledningen att Thory och John inte umgicks med Stockholms innekretsar. De hade sett alltför många av sina kollegor förstöra hälsan med sprit och uteliv, och kändispartyn betraktade de som tämligen meningslösa. Men ur arbetssynpunkt var det opraktiskt att bo på landet, och i början av 70-talet flyttade de till Göteborg, som var Johns hemstad.

 

Nya tider

Beatles genombrott hade vänt upp och ner på tillvaron för schlagerartisterna. Nu var det rock och pop som gällde. Men Thory fortsatte att sjunga, även om hon för barnens skull inte ville ge sig ut på alltför långvariga turnéer. Hon var inte glömd av sin publik och det gavs ut ett par LP-skivor med några av hennes gamla örhängen.

1980 gjorde hon en hel LP med enbart nytt material, ”För dej och mej”, och titelmelodin liksom ytterligare ett av spåren på skivan hade komponerats av Leon Landgren Junior. 1989 kom en ny LP, ”Kärlek genom åren”, där hon sjöng duett med Christer Sjögren. Den producerades också på CD och säljs fortfarande. Ännu en CD, ”På begäran” släpptes 1994. Där medverkade sonen Frank på bas såväl som i kören.

Under 1980-talet turnerade John och Thory tillsammans med andra veteraner i branschen, Eric Öst, Bertil Boo, Ebbe Jularbo och Harry Brandelius. ”Good Old Gubbs med Thory” kallade sig det musikaliska gänget.

Thory har under årens lopp medverkat i otaliga radioprogram, och i TV har hon funnits med från den allra första provsändningen på Skansen i Stockholm.

1995 blev Thory kontaktad av Michael Tretow, som ville att hon skulle sjunga ledmotivet i Tomas Alfredsons film ”Bert – den siste oskulden”. En vecka före sin 75-årsdag sjöng Thory in Tretows komposition ”Kom tag min hand” i hans studio i Bromma.

Ett år senare avled John efter en tids sjukdom. Då var sju låtar till en kommande CD färdiga, men de har hittills inte blivit utgivna . Efter 25 år i Göteborg flyttade Thory till Helsingborg för att byta miljö och komma närmare sina två äldsta söner. Utan make och ackompanjatör kände hon inte för att sjunga, men en majdag år 2000 gjorde hon come back på ”Café 21” i Tyringe, och en vecka senare reste hon med sina vänner Elisabeth, Karin och Krister Wrambjer till USA, där hon deltog i en musikfestival i New York och sjöng på flera ställen.

 

Tillbakablick på en lång karriär

Thory Bernhards kan i dag se tillbaka på en karriär, som sträcker sig över mer än 60 år. Hon lyckades med konststycket att förena yrkesliv med en stor familj, och familjen har alltid kommit före karriären.

Därför har hon tackat nej till flera smickrande erbjudanden, bl a från Karl Gerhard, såväl som filmerbjudande och arbete utomlands. I gengäld kan hon glädjas åt att ha bra kontakt med alla sina barn, som hittills har begåvat henne med tolv barnbarn.

Liten, smärt och välväxt har hon alltid sett yngre ut än sina år och varit ett charmfullt blickfång med sin sprudlande livsglädje och sitt flammande röda hår.

Ibland har det dock hänt, att någon har kommenterat hennes mun. Som 7-åring var Thory hos skoltandläkaren och fick en tandutdragen. Han hade orena verktyg och följden blev en svår infektion som var nära att övergå i benröta. Komplikationerna krävde flera operationer, och vid en av dem förvärrade en läkare saken genom att förstöra en nerv. För Thory återstod bara att dras med resultatet.

Hennes vackra naturröst och innerliga sångstil har älskats av flera generationer, och hon är i dag ett attraktivt namn bland samlare som besöker skivmässor eller letar 78-varvs-skivor i kuriosabutiker. Många i hennes stora uppskattande publik instämmer i följande hyllningsdikt.

Kära Thory
Du har så länge tjusat oss alla med din sång,
ja, faktiskt hela livet vi hört dig, gång på gång.
Med hjärtat har du sjungit, lagt känsla i din röst
och det har gett oss glädje – i tunga stunder tröst.
Du har i våra hjärtan en egen liten vrå
och när på den vi gläntar, blir dagen aldrig grå.

 

© Bo Björkner 2004.
Publicerad i Kvällsstunden, 10 och 17 december 2004.


 

Ytterligare biografiska uppgifter

 

 
Denna sammanställning av data © Simon Niklasson. Enskilda uppgifter får fritt hämtas ur denna sammanställning, men den får inte distribueras i sin helhet utan särskilt medgivande.