Elsy Lindgren

Biografi
 

Elsy Lindgren – sångfågeln från Västerås
av Bo Björkner

Som liten flicka bodde hon granne med Folkparken i Västerås. Från vardagsrummets fönster kunde hon skymta den upplysta scenen bakom stängslet och trädens lövverk. Att hon själv en gång skulle stå på denna scen och sjunga var något så overkligt, att hon aldrig ens kom på tanken.

Elsy Johansson var en fattig, enkel flicka, och vardagens realiteter lämnade ingen plats för några högtflygande drömmar. Men hon hade en mjuk och klar sångröst – en gåva som en gång i framtiden skulle bli till stor glädje för både henne själv och andra.

Det första offentliga framträdandet ägde rum i Frälsningsarmén, när hon var nio år gammal. I vit klänning, vita skor och med rosett i håret sjöng hon en sång som hette I lustgården. Hon bar en korg i handen, och medan hon sjöng kastade hon pappersrosor till publiken.

Femton år gammal började hon arbeta som kontorsflicka på Aseas huvudkontor. Vid denna tid träffade hon Venzel Lindgren, och tre år senare blev hon hans fru.

Venzel Lindgren var konditor. 1946 öppnade han eget konditori i Tobo utanför Uppsala. Ett år senare flyttade familjen med döttrarna Irene och Anita till Ludvika, där de under fyra år ägde Konditori Kringlan.

Serveringen bestod av två rum. Det ena gränsade till köket. Elsy lade märke till att en av stamgästerna alltid satte sig i det mörkaste hörnet även om andra platser var lediga. När hon frågade honom varför han ville sitta där, svarade han, att därifrån hörde han allra bäst hur hon sjöng under arbetet ute i köket!

Under 1950-talets första år bodde familjen Lindgren i Köping. Där anordnades något som hette "Karusellkvällar", inspirerade av Lennart Hyland som vid denna tid var det stora namnet inom radiounderhållningen. Venzel Lindgren ringde upp programledningen och sa, att han hade en fru som kunde sjunga. Resultatet blev att Elsy fick vara med i programmet fredagen den 18 januari 1952. Hon vann i en musiktävling och fick sedan sjunga den populära melodin För ung. Lokaltidningen var positiv i sin kritik efteråt, och redan veckan därpå fick hon medverka i nästa karusellkväll. Då sjöng hon Mors brudslöja.

När hon i augusti samma år medverkat på "Barnens dag" tillsammans med sina döttrar, skrev lokaltidningen som refererade de olika begivenheterna: "... Elsy Lindgren med sin skillingvisa Vildanden, där man nog måste gå ända till Thory Bernhards för att få en jämförelse."

En bekant föreslog Elsy att anmäla sig till folkparkerna, vilket hon förskräckt slog ifrån sig. Men Venzel Lindgren, som var en handlingens man, tog sin hustru med sig till Folkparkernas Artistförmedling på S:t Eriksgatan i Stockholm. Venzel visade tidningsurklipp om Elsys tidigare framträdanden och under hösten kom hon med i en distriktsuttagning i Södertälje. Där blev hon uttagen till Artistforum i Halmstad. Hon sjöng, folkparksgubbarna lyssnade och hon fick kontrakt på fyra folkparksjobb kommande sommar. Den kände radiomannen Hilding Pettersson fanns också på plats och gjorde en inspelning med Elsy på Halmstads bibliotek.

Den 8 december 1952 rapporterade Västmanlands Läns Tidning om Elsys uttagning till folkparkerna, och att hon fått göra en bandinspelning för Radiotjänst. Elsy sjöng storschlagern Marguerite. När inslaget sändes någon månad senare och hon för första gången hörde sin egen röst i radion, var det en så överväldigande upplevelse, att hon fick tårar i ögonen.

Vid denna tid flyttade familjen Lindgren till Nynäshamn. En vårkväll, när Elsy låg i sin säng och läste, fick hon ögonen på en annons om Året Runts och Folkparkernas amatörtävling "Riksparaden 1953".
– Tycker du, att jag ska anmäla mig? frågade hon sin man. Det tyckte han absolut.

Så kom sommaren och Elsys folkparksjobb. Hon debuterade i Kisa Folkets Park och uppträdde sedan i Växjö samma kväll som den berömda Malmstenstruppen. Ett tidningsklipp från den 11 juli 1953 innehåller följande recension:

"Av Elsy Lindgren, den relativt okända, hade publiken kanske inte väntat sig så mycket, men det var en angenäm överraskning som bjöds. Uttalet var väl ej så pregnant som önskvärt, men rösten, en ljus och insmickrande sopran gjorde i förening med hennes val av repertoar att publikens hjärta smälte som smör i solsken. Uppträdandet var dessutom välgörande chosefritt och enkelt, varför hon är välkommen åter. Om något av hennes stycken slog an särskilt, så var det väl andra avdelningens Månskenskyssen som lockade till hjärtliga applåder."

Riksparaden blev nästa erfarenhet. Tävlingen var indelad i fem olika klasser; klassisk sång, visor/schlager, instrumental musik, varieté och talkonst. Elsy kom tvåa i klassen visor/schlager med Göm det i hjärtat.

Juryn bestod av sångaren Lasse Dahlquist, sångerskan Karin Juel, radiomannen Per-Martin Hamberg, skådespelerskan Maj-Britt Nilsson, Ragnar Lindkvist som var direktör för Folkparkernas Centralorganisation, Erik Järnklev, artistchef i Folkparkernas Artistförmedling, och Sven Broman, chefredaktör för Året Runt.

Erik Järnklev gav följande omdöme om Elsy Lindgren: "Hon har en utmärkt känslig och mycket vacker röst med ett bra röstföredrag, och hon ger på ett alldeles briljant sätt uttryck för visans innehåll. Hennes röst kommer särskilt till sin rätt i mikrofon."

Veckan därpå hade juryn ett extra sammanträde, vilket resulterade i att Elsy Lindgren via expressbrev inbjöds att delta i riksfinalen på Solliden söndagen den 26 juli. Hennes framträdande där belönades med en kristallvas.

Någon på Folkparkernas Artistförmedling riktade uppmärksamheten på Elsy och sa till en representant för Husbondens Röst:
– Den här flickan borde du lyssna på!

Elsy blev erbjuden att provsjunga i en sal på Konserthuset, men när hon kom dit skulle man lyssna på Bibi Johns. Elsy fick gå med oförrättat ärende, men grammofonbolaget skickade henne ändå kontrakt.

Situationen var fantastisk! Här satt den 30-åriga bagarfrun från Ludvika-Köping-Nynäshamn med ett skivkontrakt! Men när Elsy läst igenom villkoren, blev hon betänksam. I kontraktet stod att "artisten kommer att göra de inspelningar som parterna kommer att enas om". Detta skulle kunna betyda, att det inte blev några inspelningar alls ifall skivbolaget inte ville! Och bunden av kontraktet skulle hon inte kunna nappa på något annat erbjudande. Elsy valde att tills vidare lägga kontraktet åt sidan.

Lördagen den 24 oktober 1953 visade sig bli något av en milstolpe i Elsys fortsatta karriär. Hon medverkade då i Bengt Janzons radioprogram "Morgonkvisten", som sändes från Karlaplansstudion.

Efteråt blev hon uppringd av grammofonbolaget Sonora. Det resulterade i ett kontrakt med klara och tydliga besked om garanterat antal inspelningar per år. Varje skivsida betalades med 100 kronor, som senare drogs från royaltyn.

Första veckan i december 1953 sjöng Elsy in sin första skiva, Klockorna i dalen och Tårar. Skivbolaget gjorde reklam för henne som "Sonoras nya stjärna", och redan året därpå kom två titlar som blev verkliga fullträffar, "Vildrosen" och "Mjölnarens Irène".

Den 12 januari 1955 sjöng hon in Ann-Caroline. Tre dagar senare framförde hon sången i "Frukostklubben" och kom faktiskt före Thory Bernhards, trots att det var Thorys man Leon Landgren som gjort melodin.

Elsy Lindgren, som i december 1953 flyttat med sin familj till Stockholm, fick nu ofta sjunga "live" i radion. Så till exempel efter Klockspelet i stadshustornet och Dagens dikt den 19 april 1955, då hon till Sven Stibergs kvartett sjöng följande melodier: Ann-Caroline, Vildrosen, Sway, I denna stund, Little White Lies samt Sjung och le.

Ytterligare en storsäljare på skiva kom 1957, Höst i en park i Paris.

Under midsommarnatten det året sjöng hon på en plats i Norrland. Det var så kallt, att andedräkten stod som rök ur munnen, vilket visade sig få konsekvenser. När hon en tid senare skulle sjunga in Vita syrener kunde hon inte ta en viss ton. Över och under gick bra, men där blev det bara en väsning. Inspelningen fick inställas, trots att skivetiketterna redan var tryckta. Flickan, jägaren och priset skulle ha varit den andra skivsidan.

Elsy konsulterade Södersjukhuset och fick stämbanden undersökta. Man fann då att hon fått en knuta på varje stämband och operation föreslogs. Alternativet var att hålla sig fullständigt tyst en längre tid och hoppas på att det skulle läka ut.

Elsy valde det senare. En operation kunde ha förstört rösten. Till hennes glädje försvann knutorna, och i februari 1958 kunde hon åter göra skivinspelningar. Nu var 78-varvs-epoken förbi och det var EP-skivor som gällde, och succéerna duggade tätt: Fem smutsiga små fingrar, Så kom våren till Tarina, Goodbye, Jimmy, Goodbye, Fröken Johansson och jag.

Hösten 1960 spelades en ny EP in, som bland annat innehöll den tyska storschlagern Sjöman. Dagen efter blev Elsy uppringd av Göte Wilhelmson, som var inspelningschef på Philips-Sonora. Man hade bestämt att ta med en annan melodi, som också blivit stor i Tyskland, En ring med två blodröda stenar. När Elsy kom till studion, sa Göte Wilhelmson:
– Vi har tre och en halv timme på oss, innan andra ska ha studion.

Men Elsy hann lära sig låten, sjunga in den och dessutom lägga på en andra stämma.

När skivan kom ut, hade man plockat bort Sjöman, vilket visade sig vara ett stort misstag. Thory Bernhards insjungning av densamma blev en av hennes största succéer.

Men Sjöman kom ändå att spela en viss roll för Elsy Lindgren. Hon blev av Folkparkernas Artistförmedling utvald att representera Sverige i Östersjöländernas Schlagerfestival i Östtyskland. Där skulle hon sjunga en visa med tysk text, som hon lärt in fonetiskt.

Veckan före tävlingen uppträdde hon på olika platser i Östtyskland och första framträdandet sändes i radio. När hon fortsatte med tåg till nästa plats, kom hon i "samspråk" med konduktören, som genast reagerade när hon sa "Elsy Lindgren, schlagerfestivalen". När denne vid ett uppehåll på en liten station gick ut, stod Elsy vid fönstret och tittade. Konduktören växlade några ord med en man och pekade sedan på Elsy, varvid mannen skyndade upp på tåget för att hälsa. Han var tysk men lärare i svenska. Han hade suttit i publiken på den första konserten och berömde Elsy för det fina tyska uttalet!

Vid schlagerfestivalen blev det kaos när det visade sig, att Elsy hade förlorat noterna till melodin hon skulle framföra. Dem hade tydligen dirigenten fått med sig under hennes turné. Av någon anledning hade hon noterna till Sjöman tillgängliga, och nu fick hon tävla med den melodin i stället. Hon sjöng på svenska – och kom tvåa i festivalen! Efteråt fick hon en mängd beundrarpost från Östtyskland och hade säkert kunnat få en karriär där, om hon haft någon som lanserat henne.

Under närmare tio år reste Elsy i folkparkerna, men när hon och maken skildes i början av 1960-talet fick hon en fast plats på Skånska Cementgjuteriet i Stockholm. Ett år senare började hon arbeta i Frimärkshuset, där hon stannade i två år. I samband med att hon sjöng i ett radioprogram tipsade Gnesta-Kalle henne om att Hagströms Musik behövde någon på notavdelningen. Elsy sökte jobbet och stannade i tolv år, tills notavdelningen lades ner. Därefter arbetade hon i nio år på Thore Ehrlings Musikförlag.

Under alla dessa år uppträdde Elsy flitigt i olika sammanhang, för att inte tala om alla radioprogram hon gästade: "Frukostklubben", "På aftonkvisten", "I muntert lag", "Våra favoriter", "Sverige i bitar", m.fl. Två gånger medverkade hon i TV i Bosse Larssons "Nygammalt", 1972 och 1987.

Skivinspelningar blev det sämre med, sedan Sonora i stort sett slutat fungera som ett inspelande bolag. Kompositören och artisten Yngve Stoor bad Elsy att sjunga in några av hans sånger på hans eget skivbolag Lani. Det blev sex mycket lyckade inspelningar.

En sommardag 1978 träffade hon Gösta "Snoddas" Nordgren, som hon kände sedan tidigare. Han skulle i väg och sjunga in en LP och föreslog Elsy att "hänga med". En av sångerna han skulle sjunga var Tove Janssons Höstvisa. Han var osäker om melodin, och under färden till Wisa Studio i Smedjebacken fick Elsy sjunga den gång på gång för att han skulle kunna lära sig den. Huvudnumret på skivan var en låt av Lasse Berghagen, Man ska leva som man lär. På den medverkade Elsy som sångerska i refrängen.

Det blev hennes sista kommersiella inspelning. Under 1990-talet gjorde Radio Västmanland ett antal inspelningar med Elsy, men dessa används bara i radion och finns inte utgivna. Skivbolaget EMI har dock gett ut en samlings-CD, där Elsy Lindgren finns representerad med Lördag hela veckan, och skivbolaget Universal har gjort likadant med Elsys inspelning av Höst i en park i Paris.

Redan 1972 blev Elsy invald i Sällskapet Stallfåglarna, och som en fågel har hon fortsatt att sjunga fram till dags dato. År 2001 framträdde hon vid Arosfestivalen i Västerås tillsammans med Thore Skogman, där de gemensamt sjöng hans sång Snäcksjön.

Så sent som den 12 augusti 2003 sjöng hon på Mosebacke i Stockholm till ackompanjemang av Trio me' Bumba. 80 år gammal har hon kvar sin ungdomliga, klockrena röst, och inget gör henne lyckligare än när hon får sjunga och märker, att hon kan göra andra glada med sin sång.

I samband med att hon den 18 juni 2003 fyllde 80 år hyllades hon i radioprogrammen "Da Capo" och "Hits men inte längre" och uppmärksammades också i Radio Viking och Radio Västmanland.

Flickan som inte hade en tanke på att bli sångerska och vars karriär började först när hon var 30 år gammal kan nu se tillbaka på 50 år som en av Sveriges mest älskade sångerskor. Sångfågeln från Västerås har fortfarande en trogen publik, och många ungdomar har upptäckt henne och börjat samla på hennes skivor. Det har fått till följd att en begagnad EP i gott skick kan kosta ända upp till 500 kronor vid skivauktionerna.

 

© Bo Björkner 2003.
Publicerad i Kvällsstunden, nummer 47, 2003.


 

 
Denna sammanställning av data © Simon Niklasson. Enskilda uppgifter får fritt hämtas ur denna sammanställning, men den får inte distribueras i sin helhet utan särskilt medgivande.